anime .

Bakemonogatari .

recension av Uchtul

  • Bakemonogatari

    Recenserad av Uchtul

    °
    Animation 9Ljud 8Handling 6Karaktärer 7Värde 7
    WARNING!! Det här är en lång recension med många ord så om du har en kort koncentrations nivå så läs den här bit för bit:)

    Bakemonogatari är nog vad man kallar en smygare. Det är en serie som många ignorerar för att de kommer in med fel inställning till den och för det mesta ger upp efter första episoden.

    Vi börjar med lite om serien: Serien handlar om Araragi som efter att ha överlevt en vampyr attack nu hamnar i situationer där han träffar på olika flickor som har kopplingar till det övernaturliga på något sätt och behöver hanns hjälp med att lösa deras problem. Det är ungefär så serien utspelar sig igenom allt.

    Animation: Den studio som gjorde det här är studio Shaft som är kända för att de satsar mycket på animationen och Bakemono är ett av deras prima exempel på det. Man märker att från första episoden så använder den destillerade animationen och 3d men att när de vill bara slänger in konstnärs liknande scener eller till och med foton på verkliga personer. Så håller det ihop serien?

    Faktiskt ja det känns lite konstigt i början men efter ett tag så blir det spännande då du inte alltid vet vad näsa scen blir som. Ännu en sak som de gör bra är att de har variation i animation av olika scener vilket innebär att de inte använder samma scen hela tiden för allt. Så med all den här prisningen så är väl det en perfekt animation som man ser på? Nja allt har sin svaghet och tyvärr har den här några kritiska.

    Det första är nog det som stör många och det är det svarta och röda scenerna som kommer fram under episoderna ibland är det inga och ibland är det en hel del och dessa scener är inte någon det är bara en svart eller en röd skärm som det kan stå text på eller vad som händer i just i det ögonblicket. Många störs av det då de inte vet vad det är eller vad de ens gör där. Så jag ska förklara. De svarta scenerna är vad huvudperson upplever alltså sett från han perspektiv. eller att scenen är borttagen. De röda scenerna är där när det är starka scener som en fight. De här scenerna är något så verkar störa många och speciellt under episod 10 då dom där sakerna är där hela tiden.

    Det andra problemet är att på grund av att den här serien har så många dialoger så är kameran i en konstant rörelse mellan karaktärer och saker bara så att du inte behöver se på samma sak hela tiden. De rör sig så snabbt ibland att de faktiskt är lite epilepsi framkallande ibland. Men ändå så är det nog det bästa med serien då den håller så mycket speciellt i fighter då den flyter på så fint att man nästan gråter. Sedan bara för att de kan så slänger de in lite fanservice för dom som gillar det om man blir uttråkad.

    Ljud: Det finns inte så mycket att säga om soundtracket inget stod ut så mycket för mig med det öppningen var nog det som fick mig lite intresserad då det är en som ändras beroende på vilken flika han hjälper. Slut musiken är däremot en som jag gillade då den har lite av en annorlunda ton till sig med en lite svängande rytm men ändå ett medel i ljud.

    Story: Det är nog här som man ser sprickor i ytan. Hur mycket man än tänker på det så är det här en harem serie och det är då så att den här följer samma väg som de andra. Killen träffar en tjej som blir kär i honom efter att han räddar henne sedan så samlar han ihop ett harem av flera kvinnor som efter ett tag blir helt beroende av honom och det är nog ungefär så Bakemonogatari är i handlingen.

    Handlingen själv är inget nytt men den hanteras så fint att den känns originell och bra

    Karaktärer: Då det här är et harem så är det också så att det är en sådan uppsättning i karaktärer. huvudkaraktären Araragi är ett prima exempel på en harem huvudkaraktär. Det samma gäller också tyvärr de andra karaktärerna då nästan alla av de kvinnliga karaktärerna är där för att få en episod med sig och sedan gå med i haremet.

    Karaktärerna är inte så utvecklade om jag får säga så själv med 1 undantag som är Hitagi den första som han räddar och hans flickvän genom serien som går från en vanlig Tsundere till en liten speciell person som jag inte helt kan klassificera i en kategori. Araragi själv är inget speciellt i harem världen. Han är precis som de andra harem personerna det spelar ingen roll hur han gör det tjejen kommer att älska honom i slutet. Och i dom action scener som han är i så är det mest att han blir misshandlad tills han nästan är död och sedan pratar anfallaren till att ge sig.

    Sedan är deras relation lite annorlunda då den rör sig lite i den romantiska vackra delen istället för Tsundere vägen. Problemet är att hur bra den här romansen än låter så är den lite för snabb och genom det så påverkar den de andra karaktärerna i serien till att inte uppnå sin fulla potential.

    För de andra karaktärerna så finns det inte några viktiga karaktärer som du måste känna till. Jag själv tycker att de mesta av karaktärerna bara är där för att röra handlingen framåt eller för att ge en fanservice för att hålla kvar tittaren och sedan bara för att ge lite mera liv till serien. De mesta av karaktärerna är de vanliga stereotypiska harem medlemmarna. Vi har den blyge, den atletiske, den smarte och Loli.
    Men jag ger Shaft poäng för att de inte gjorde karaktärerna efter de exakta markeringarna av hur man gör en harem karaktär.

    Det som däremot håller karaktärerna ihop är deras dialoger med varandra och det är inte alltid om handlingen eller något viktigt utan ibland kan de bara snacka skit med varandra och det är det här skitsnacket är det som gör att man klarar sig igenom hela serien.

    Min åsikt: Vad tyckte jag? Jag kan säga att jag gillade den men inte att jag älskade den det är en unik serie som är lungnare än de mesta serier som jag ser och det var en fräsch och trevlig upplevelse.
    Det som kunde ha varit bättre är nog dessa svarta och röda popups som kommer upp ibland och det är också det som fick mig lite frustrerad ibland och vid vissa tillfällen så ville jag sluta helt. Så för mig så är det här en serie som jag nog ska lägga in i min kategori av minnesvärda serier.

    Sista smällen: Först och främst så är det här en serie som kräver stort tålamod när du ser den och den är inte bara action varje sekund så om du är van vid att serien du ser på är action bara så kanske man ska ta det lugnt med den här i början kanske se en episod med ett mellan rum eller något sådant. Den här serien kan också under vissa delar av serien ha scener som kan vara epilepsi framkallande så tänk på det.

    Sist men inte minst om man vill köpa den här serien så ska man köpa in Blue-ray versionen då den har den directors-cut och inte lika mycket av de svarta clipen som tv versionen.

var recensionen bra?