anime .

Kill La Kill .

recension av MasaReviews

  • Kill La Kill

    Recenserad av MasaReviews

    °
    Animation -Ljud -Handling -Karaktärer -Värde -
    Vissa serier är sådana som man avslutar och inte riktigt vet vad man ska tycka om. Visserligen kanske man har en känsla, den kan vara positiv såväl som negativ, men man kan inte exakt sammanfatta till vilken grad den var antingen dålig, eller bra. Det var precis så jag kände när jag blev klar med Kill la Kill. Varför? För att som jag skulle beskriva det är det i enkelhet en serie som smått "bygger" på att vara dålig, och den vet, men det är också därför den lyckas bli bra. Är dock resultatet verkligen en ursäkt för metoderna? Förhoppningsvis kommer svaret nås inom följande recension.

    Synopsis (tagen från Hummingbird):
    "Honnoujiakademin är ett gymnasium som ger en ny innebörd till begreppet 'kunskap genom erfarenhet'(orig: 'school of hard knocks'). Alla som skriver in sig där fruktar elevrådsordförandet Satsuki Kiryuuins hänsynslösa regim. Det vill säga alla förutom Ryuuko Matoi, den nya utbytesstudenten. Ryuuko är dottern till den avlidne vetenskapsmannen Isshin Matoi, och hon har kommit till Honnouji för att leta rätt på hans mördare. Med inget annat än kläderna på ryggen, och ett mystiskt svärd som verkar vara den ena halvan av en gigantisk sax, utmanar hon dristigt Honnoujis mest framstående kämpar. Vägen må dock inte vara så rak som Ryuuko väntar sig, då vissa medlemmar i studentkåren nyttjar krafter från ett mystiskt slag av skoluniformer, och det fortfarande återstår för henne att bli medveten om detaljerna kring hennes fars forskning."

    I enkelhet bygger handlingen på följande: Galenskap och löjligt action i kombination med lättklädda tjejer och riktigt excentrisk komedi, plus en massa episka och överdrivna fajtscener. Med andra ord: handlingen är löjlig, och det är precis det den vill. Själva huvudkonceptet beskrivs bäst med fyra ord och fem utropstecken: "Sitt och ha kul!!!!!" Och nog har man det. Till och med när den försöker vara seriös är det svårt att ta den på allvar för att det bara känns som att den skämtar med sin seriositet. Det som kan göra handlingen svår att svälja för folk däremot är att denna kombination av galet och överdrivet genomsyrar hela serien, i så gott som varenda stund den har, så om man inte tål det kommer man troligtvis inte heller tåla serien. Så antingen älskar man konceptet, eller hatar det, och denne recensent tror sig befinna sig bland den första gruppen i så fall.

    Kill la Kill har däremot problem i vilken takt den lägger fram allt, oavsett hur man vrider och vänder på det. Vissa episoder har inget annat än hjärndött men underhållande action, andra innehåller så mycket ny information att det lätt blir överflödande. Storyutvecklingen gör även så att den första halvan känns ganska repetitiv med mycket innehåll som gör väldigt lite för att föra handlingen framåt. Däremot känns fortfarande all tid mycket väl använd och även om den inte alltid rikgör handlingen så har den en klar funktion och lyckas underhålla mycket starkt.

    Har serien några extra kryddor som drar en till en? Svar: Det finns mycket humor och komedi (fast nota bene: den kan vara ganska påfrestande och repetitiv efter ett tag), mycket coola och rent episka strider, och underhållande storyelement. Det finns även ett eller två teman som kan vara mycket intressanta om man hittar dem, med problematiken att budskapet är långt ifrån tydligt och kan vara svårt att fånga upp om man inte läser sig till det. (Vilket faktiskt tar bort en del av poängen med ett tema.)

    Slutet passar för serien och vad den vill åstadkomma, det är episkt och väldigt tillfredsställande. Det saknar dock den där känslomässiga träffstyrkan för att bli riktigt minnesvärt och utomstående.

    Karaktärerna har många olika personligheter och är alla olika från varandra. Sant är att de kan ses som något endimensionella, väldigt enkelt och okomplicerat skrivna, och att det till stor del är så att har man sett dem en gång har man sett dem alla gånger. Sant är att detta förstärker känslan av serien som ett enda stort pack av orealistiskt action och over-the-top-ness, men här kommer svaret på frågan i början av recensionen: "Nej, ett positivt resultat ursäktar inte dålig kvalité".

    Det som man antagligen bästa med karaktärerna var nog deras individuella bakgrunder, motivationer och historia. Det fanns inte bara motiv och stabila grunder bakom Ryuuko och Satsuki utan även bakom många sidokaraktärer. Problemet här kommer verkligen inte i vad serien gör, utan i vad den inte gör. När vissa serier får så utmärkt bakgrund undrar man nästan lite vad deras ursäkt var för att ignorera andra.

    En del karaktärer går i igenom förändringar, särskilt de stora och betydelsefulla, och deras utveckling är verkligen något av det bästa i serien. Visserligen är det först svårt att se det, men när man väl gjort det, är det svårt att glömma hur smart gjort det är.

    Generellt sätt är stilen på serien perfekt, passar och lyfter fram den vill åstadkomma. Inget mer att säga där. Men karaktärsdesignerna finns det mycket tveksamhet kring. Ingen av dem står riktigt ut som särskilt gripande bra. Allt det lättklädda kan minst sagt beskrivas som löjligt och för somliga även distraherande (för andra kan det dock även framhäva serien och dess överdrivenhet), flera av statisterna i serien är fullständigt kopierade av varandra med total saknad av kreativitet.

    Ett antal bakgrunder ser riktigt bra ut, men många ser även rent förskräckliga ut och kan ej beskrivas som annat än lata och genomhastade. Sant är dock att staden där det mesta utspelar sig ger en känsla av att vara välgjord och stor.

    Animationsmässigt har serien flera ögonblick då den verkligen skiner, men samtidigt väldigt många då den sannerligen stinker. De använder även vid flera tillfällen cut-out-animation, återanvänder animation vid flera tillfällen, och flera rörelser ser allmänt hackiga, billiga och oinspirerade ut. En positiv sak är däremot deras användande av text på skärmen.

    Rösterna är ganska stereotypiska och skrikiga, men de passar för serien. Bland de vars röster man gillar särskilt mycket finns Ryuuko (Ami Koshimizu, som gör rösten till Kallen i Code Geass) och Satsuki (Ryoka Yuzuki). Särskilt Ami har gjort ett utmärkt jobb; hennes hårda och slangiga sätt som Ryuko passade förträffligt. Men vissa av rösterna... skär verkligen i ens öron. (Låt oss glömma att de passar karaktärerna och serien för ett tag och säg bara så här: De låter förskräckligt.)

    Musiken är riktigt bra. Karaktärslåtarna är mästerligt gjorda och funkar utmärkt, och många andra av låtarna får riktigt insatt och peppad inför vad som ska hända/vad som pågår. "Don't lose your way" (för vem bryr sig om det riktiga namnet?) och "Blumenkranz" har snabbt blivit personliga och oförglömliga favoriter. Det enda problemet är att många låtar används på tok för ofta och verkligen förlorar slagkraft och effekt därigenom.

    Vad finns det för mervärde i denna serie, om man nu inte attraheras av allt det föregående? Bland annat tv-animen gjord av Trigger, och den är regisserad av Hiroyuki Imaishi och skriven av Kazuki Nakashima, varav bägge jobbade tillsammans med Gurren Lagann. Den är även minnesvärd för det actionpaket den faktiskt är, för att den till väldigt övervägande del är omåttligt underhållande, och att det finns några få intressanta teman. Man känner dock ingen direkt sukt att se om på den.

    Personlig notering av MasaReviews: "Humorn blir ganska störande och repetitiv efter ett tag, många skämt som bara är allmänt deprimerande (en fader som försöker tjuvkika på sin dotters sjuttonåriga väninna när hon badar), animation som tar skada av en lidande budget, och stundvis mycket påfrestande röstskådespel. Men gillade all action, upplevde flera ögonblick som väldigt episka och coola, och gillade Mako för att hon verkligen var en karaktärisering av seriens innehåll (galen, excentrisk, underhållande och rolig). "

    Sammanfattning: Mycket värd att kolla på om man gillar action och överdrivna storyelement, men annars finns det inte mycket mer som gör den särskilt sevärd.

    Betyg: 6.90 (7/10)

var recensionen bra?