anime .

Sumomomo Momomo .

recension av Rikki

  • Sumomomo Momomo

    Recenserad av Rikki

    °
    Animation 8Ljud 10Handling 7Karaktärer 8Värde 8
    Jag är ett stort fan av otaku-gruppen Mosaic.wav och eftersom jag älskar deras båda inledningslåtar till denna anime ville jag ge Sumomomo momomo en chans. I mina öron passar såväl Mosaics öppningslåtar som avslutningslåtarna av Honey Bee respektive Yozora Orihime utmärkt och det är få anime-serier som börjar och slutar så bra varje avsnitt.

    Något annat som är bra med Sumomomo är att serien koncentrerar sig på ett begränsat antal karaktärer och att man därför i varje avsnitt får mycket tid med sina favoriter. Den handlar om hur den vanliga highschool killen Koshi får lära känna den hyperaktiva Momoko då deras föräldrar, från Japans främsta kampsportsläkter, arrangerat deras äktenskap. Eftersom detta skulle rubba maktbalansen mellan olika klaner blir de utmanade av flera motståndare och trots att den skickliga Momoko flera gånger räddar Koshi är han mycket skeptisk till hennes närmanden.

    Iroha och Hanzo tillhör Miyamoto-klanen och försöker först döda Koshi för att förhindra äktenskapet men Iroha blir förälskad. För att ytterligare ställa till det verkar den mer pluggintresserade men i kampsport helt värdelösa Koshi vara mer intresserad av den skenbart likasinnade klasskamraten Sanae, som såklart också blivit kär i Koshi.

    Jag gillar humorn i Sumomomo som handlar mycket om relationerna mellan huvudpersonerna och den är på samma gång charmig och elak. Det är en hel del lolli- och sexreferenser och jag skrattade mycket åt
    scener som när Iroha fångas under en sovande Koshi när hon ska döda honom och Irohas och Momokos "kärleksscen" samt när Iroha tappar glassen i parken men vissa kan nog irritera sig på att karaktärer som ser så lolli ut som Momoko och Iroha gör sådant. Jag tyckte det var både gulligt och askul. Däremot blir det lite väl ecchi med Sanaes dräkt och kampsportsträning. Där tyckte nog jag att serien spelar lite för uppenbart på fanservice.

    Förrutom musiken är seriens styrka att vissa av karaktärerna är riktigt härliga. Mina favoriter blev
    snabbt Hanzo och Iroha och jag kunde inte få nog av deras "syskonbråk" och olyckliga kärlek. Medan den härligt svartsjuka Hanzo närmast dyrkade Iroha var hon förälskad i Koshi och de få slantar Iroha lyckats få ihop till återupprättandet av sin utfattiga klan slösade Hanzo ofta bort på tveksamma saker. Jag gillade humorn men också den ständiga spänningen som fanns i deras relation och i relationen till de andra huvudkaraktärerna.

    Koshi och Momoko är däremot inte lika intressanta. Koshi är en helt normal, men också ganska tråkig och pluggig, kille som det var svårt att förstå att de betydligt starkare tjejerna fann så het. Det var lätt
    att tycka synd om Momoko när han kunde vara ganska taskig mot henne men å andra sidan är hon en ytterst påträngande karaktär som verkligen inte tar ett nej.

    Trots allt var nog både Koshis tråkighet och Momokos störighet nödvändiga som en del i seriens helhet och med tiden utvecklas deras karaktärer och deras relation en del. Sanae var intressant när hon dök upp i serien och störde de andra karaktärerna men det blev sen lite för mycket fanservice över hennes karaktär, trots att suveräne Aya Hirano gör rösten.

    Sammanfattningsvis är Sumomomo Momomo en underskattad men ojämn anime. Vissa avsnitt är helt suveräna medan andra känns meningslösa. De fantastiska avsnitten 4, 5, 8 och 12 går inte att jämföra med seriens sega period, avsnitt 13-15. Det, tillsammans med det sista avsnittet, drar ned ett annars väldigt högt betyg.

    /Rikki

var recensionen bra?